Tills döden skiljer oss åt...

Jag är mamma men inte bara mamma jag är också en kvinna för min man. Jag ser så många föräldrar vara bara föräldrar. Efter ett tag när barnen har växt upp och sköter sig själva, då upptäcker mamma och pappa att den där passionen, attraktionen och romantiken är borta. Det har ju alltid varit barnen som har kommit i första hand. Med tiden i en relation övergår förälskelsen till vänskap och djup kärlek. Men vad som inte får försvinna, något man måste ta vara på är passionen till varandra som man och kvinna. Mamman och pappan som en gång var stormförälskade romantiker är nu vänner som inte ens attraheras av varandra. När man gifter sig så brukar man säga att det ska vara tills den dagen döden skiljer en åt. Vilken död är det då man menar? Då den ena partnern ligger på sin dödsbädd eller då man kan se sin partner som en vän och inget annat. Hur bevarar man gnistan i relationen? Man åldras tillsammans och tycker sig ibland veta mer om varandra än vad man egentligen vill. Energin att kämpa för att ha gnistan kvar i relationen kan den ta slut? Att kämpa för en relation är det alltid det bästa alternativet. Ibland kan relationen vara så infekterad och människorna i den så skadade så att det bästa är att avsluta och gå vidare, för att må bra igen. Mitt mål i livet är att värna om mitt förhållande, att inte bara vara en mamma utan att också vara en attraktiv, lojal och romantisk kvinna för min man.