Bröllop eller inte, i mitt hjärta är jag redan din

Att lova varandra restan av sina livsdagar tillsammans är ett stort beslut. Vad får mig att lova min sammi resten av mina livsdagar. Kärlek, trygghet, lust, bland annat ja. Men något annat viktigt jag lovar honom är evigt hopp och tro. Jag ska lova honom att alltid tro på att det vi har knäcker! Det är unikt och värdefullt och värt att att jobba på. Jag ska alltid ha hopp, även när flamman falnar och man inte orkar kämpa så ska hoppet finnas där och vägleda oss ur de dimman till en lite klarare väg där problem inte ser så stora ut. Jag ser fram emot att gifta mig, tror dock inte att det kommer att kännas jätte annorlunda, jag menar i mitt hjärta så har han hela mig och alla löften ett giftemål inkluderar reden. Men bröllop är en fin symbol och viktigt juridiskt sätt så varför inte. 14 dagars obegränsat lyx ett fint strand bröllop i ett tropiskt land långt bort frånmed dem jag älskar mest , är inte mig emot.

Mitt Dominikanska Bröllop

Nu ska vi gifta oss. Efter att ha varit förlovade i två år så ska vi inför Gud lova varandra stöd och trohet resten av våra liv. Det blev Dominikanska republiken, Punta Cana. Först sökte vi en resor till Bahamas men det visade sig att det enda hotellet som uträttade legaliserade bröllop inte tillät boende under 14 år. Så vi såg det perfekta alternativet. Billigare men fortfarande vackert, lyxigt och oerhört romantiskt Dominikanska republiken. I två veckor ska vi bo på ett femstjärnigt lyxhotell. All inclusive, rum med jacuzzi inne och på terassen, minibar, kingsize bed, 13 resturanger, 2 privata pooler, en privat lounge, privat check in och fri rum service dygnet runt. Bröllopet kommer att ske på en kritvit sandstrand med korall blått vatten. Nu är det bara till att leta som en galning efter den PERFEKTA brudklänningen. Sen blir det till att banta ner sig. Baby kilona måste bort. Ett gym kort och en gymkompis sen kör jag. Sen så har jag börjag jobba lite igen för att kunna spara mer. Så nu längtar jag och drömmer om mitt bröllop som vi har sparat så länge till nu. Det kommer att bli perfekt.. Nej det kommer att bli bättre!

Ta seden dit du kommer..?

Jag har blivit tillfrågad att följa med till min fästmans hemland. Jag har fått förklarat för mig att det är 25-30 grader varmt, nice. Men det som inte är så nice är att jag inte får bära linne för att jag är kvinna. Jag måste alltså gå runt och svättas som en gris för jag är kvinna och därför måste skyla min kropp för att inte locka till mig mäns blickar. Är detta okej? Ta seden dit man kommer.. Ska jag då åka och ta seden dit jag kommer när de kommer hit med sina kulturer och inte anpassar sig efter vår kultur? Gud har inte gett mig min kropp för att jag ska skyla den. Är det mitt fel att män inte kan hålla sina fula blickar i styr? Är det så jag ska uppfostra min dotter att kvinnans kropp är syndig och därför måste skylas. Skulle inte tro det!

Bahamas

Jag drömmer om palmer, värme, sol och bröllop, och har nu slått ihop denna tanke till ett ända stort mål. Jag och min fästman sparar nu pengar till att gifta oss utomlands. Närmare bestämt BAHAMAS. Jag har sätt och hört så mycket gott om de karibiska ö världen. Min tanke med ett bröllop är att man ska lägga varenda krona på sig själva och kärleken. Nu för tiden när folk gifter sig är det precis som att de tävlar med varann. Den som lagt ut mest pengar och bjudit på den mest exklusiva champangen den tar hem segern. Min dröm är att stå i soluppgången på en strand med min familj, och att inför min Gud lova min man kärlek, support och trohet tills den dagen döden skiljer oss åt. Och sen någon vecka efter hemkomst från Bahams kan man ju ha en middag och visa det man har varit med om i paradiset för nära och kära. Jag längtar faktiskt en smula! Men dock så väntar jag också på att min fästman ska gå ner på knä och fria (vilket aldrig har hänt). Ända sen jag var en liten flicka så har jag drömt om att min blivande man ska gå ner på knä och fråga om min hand. Att gifta sig utan detta händelse kommer inte att hända. Jag strider för mitt romantiska frier. Jag vill inte bara skita i det för att min fästman är den minst romantiska killen i Sverige. För jag vet att då kommer jag besviket fortsätta och sen bli depprimerad över min önskan som aldig gick i uppfyllelse för att jag själv ej stod på mig och stred för min sak.

Tills döden skiljer oss åt...

Jag är mamma men inte bara mamma jag är också en kvinna för min man. Jag ser så många föräldrar vara bara föräldrar. Efter ett tag när barnen har växt upp och sköter sig själva, då upptäcker mamma och pappa att den där passionen, attraktionen och romantiken är borta. Det har ju alltid varit barnen som har kommit i första hand. Med tiden i en relation övergår förälskelsen till vänskap och djup kärlek. Men vad som inte får försvinna, något man måste ta vara på är passionen till varandra som man och kvinna. Mamman och pappan som en gång var stormförälskade romantiker är nu vänner som inte ens attraheras av varandra. När man gifter sig så brukar man säga att det ska vara tills den dagen döden skiljer en åt. Vilken död är det då man menar? Då den ena partnern ligger på sin dödsbädd eller då man kan se sin partner som en vän och inget annat. Hur bevarar man gnistan i relationen? Man åldras tillsammans och tycker sig ibland veta mer om varandra än vad man egentligen vill. Energin att kämpa för att ha gnistan kvar i relationen kan den ta slut? Att kämpa för en relation är det alltid det bästa alternativet. Ibland kan relationen vara så infekterad och människorna i den så skadade så att det bästa är att avsluta och gå vidare, för att må bra igen. Mitt mål i livet är att värna om mitt förhållande, att inte bara vara en mamma utan att också vara en attraktiv, lojal och romantisk kvinna för min man.

kulturkrockar

Att leva med två olika kulturer är inte alltid det enklaste. Alla människor har vi från unga år blivit uppfostrade och lärda om vad vi ska tycka och tänka om olika saker i olika situationer. Ett exempel på detta är hur vi i olika kulturer ser på våra roller som kvinnor och män. En kvinna här i Sverige utbildar sig, jobbar, dejtar och roar sig. Medans en kvinna i mellanöstern växer upp skyddad av sina bröder i hemmet och gifter sig med en man som kan skydda och försörja henne och deras kommande barn. Att vara i en relation där dessa två olika kulturella synsätten finns är svårt. Att din partner ser på dig på ett specielt sätt och förväntar sig saker som enligt din uppfostan och ditt synsätt inte alls stämmer. Jämnställdhet i ett förhållande är inte alltid möjligt men att mötas någonstans på vägen så gott det går är båda parternas uppgift. En människa ska aldrig behöva vara det den inte är men för att en relation ska hålla, måste man fösöka ta det man anser är bra ur båda kultuerna och inte vara så inkörd i sin egen. Kära läsare det är här ni kommer in. Tyck gärna till. Har ni kanske själva erfarenheter av detta? Lätta på hjärtat här i min blogg!

Äkta Kärlek hittar alltid hem

Jag har många gånger ställt frågan, hur vet jag att han är den rätte? Folk har då svarat att det vet man bara när träffar honom. Bullshit! Den dagen jag förstog vem den rätta var för mig var när vi lämnade varandra. För då såg jag vad jag var med och utan honom, att jag verkligen älskade honom och ingen annan. Med honom är jag den människa jag alltid velat vara. Med honom är jag trygg, ovilkorligt älskad och hel. Han är den dröm som jag inte ens visste att jag hade, men som jag under våran resa med och utan varandra har upptäckt. Att någon känner mig och kan läsa av mig bättre än han kan tvivlar jag på. Han vet när jag gråter och varför och han vet exakt vilka ord jag vill höra även fast han inte alltid säger dem. Han är den manliga trygghet jag saknat och letat land och rike runt för att hitta. Jag är så lycklig och stollt över att få kalla mig hans fästmö och mamma till vår dotter.

Jennifer och Han

21/2-2009

Äkta kärlek hittar alltid hem